2015-07-28 20:32 #0 av: Anna-Helga

Dagens Tibetanska Terrier skiljer sig inte mycket från ”gårdagens”. Mycket av dess charm ligger i att den har så mycket ”urhund” i sig. Vad gäller utseendet har ju dagens pälsvård och allehanda produkter gjort att den är mer välfriserad än förr, men under pälsen är den förvånansvärt lik de gamla hundarna man ser på fotografierna i Angela Mulliners böcker. Dess beteende har heller inte förändrats i någon större grad. Vem håller koll på att hela flocken hänger med när man är ute i skogen?? Vem ligger på höjden vid lägrets kant, dvs på köksbordet, och talar om när ”fienden” närmar sig?? I berättelserna om vår ras påpekas alltid hur smidig och snabb den är och duktig på att ta sig fram i den kuperade naturen i Tibet – idag är den ofta duktig på agility och suverän på att klättra över staketet runt din tomt om den känner för en liten utflykt och promenerar smidigt bland blomkrukorna i fönstret utan att välta dem. Den tibetanska Terriern tycker om att göra saker tillsammans med sin ägare. Den är mycket lättlärd, men som många som tränar lydnad och agility med dem upptäcker, gör den inte alltid det som förväntas av den, när det förväntas. Den har ofta egna åsikter om hur saker skall gå till. ”Jag skall bara….” är en mening Tibben ofta använder. Med stenhård disciplin och rytande kommer man ingen vart, men med en stor portion humor och inte alltför höga förväntningar på tävlingsresultaten kan man ha väldigt roligt tillsammans på en lydnads- eller agilityplan. För att inte tala om att man kan roa sin omgivning på ett enkelt sätt…… Tibben tycker om att lära sig nya saker, så vill man inte träna regelbundet kan man alltid lära den konster hemma. Det brukar både hunden och ens bekanta uppskatta. Tibben gillar att vara medelpunkten så den visar gärna upp vad den kan. Den Tibetanska Terriern är en härlig kompis och familjehund i en familj med humor, förutsatt att den vet sin plats i familjen och att den fått en rak och konsekvent uppfostran. När tibben är klar över reglerna då följer han dem – så länge han vet att du ser honom... Text: Anki Slevin för TTS

Historik

Rasen har sitt ursprung, som framgår av namnet, i Tibet. Liksom här i västvärlden i dag var den ibland en tillgiven och uppskattad sällskapshund, men det är troligt att den mestadels var en arbetande hund. I början av 1930-talet etablerades rasen i England och till Sverige kom den 1958. Som vakthund kunde den ge ett varnande skall om någon fiende närmade sig, men den skulle aldrig ingripa. Den hjälpte till att hålla samman och driva fåren. Genom årtusenden utvecklades den till en intelligent hund med exakt precision och förmåga att dra självständiga slutsatser.

Användningsområde

Den används numera som en uppskattad sällskapshund. Den tibetanska terriern måste vara smidig, snabb, välbalanserad, stark och tuff.

Hälsa

De är sunda och naturliga hundar och det är inte ovanligt att de lever i 15–16 år och är friska och aktiva hela tiden. De är inte speciellt benägna att få småkrämpor. Däremot finns det, som i de flesta raser, vissa rassjukdomar. PRA och linsluxation (ögonsjukdomar) förekommer och det är viktigt att avelsdjuren ögonundersöks regelbundet. Vid valpköp kontrollera att föräldrarna är ögonundersökta inom ett år före parningen. Dessa resultat är officiella och kan ses på Svenska Kennelklubbens webbplats (Hunddata). HD (höftledsdysplasi) och PNP (njursjukdom) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Människorna i Tibet kallade dem för "småfolket" och det säger en hel del. Den är intelligent, tillgiven och mycket känslig för sin ägares sinnesstämning. Den försöker vara till lags, hårdhänt bestraffning är mycket olämpligt även om det är viktigt att uppfostran är fast och konsekvent. Det är viktigt för en tibetansk terrier att få vara en fullvärdig familjemedlem. Till sin natur är rasen gladlynt och barnslig och många av dem tror att de är valpar hela livet.

Storlek och utseende

Den är en kvadratisk hund som har en mankhöjd av 36-41 cm. Inga egenskaper hos rasen skall vara överdrivna och de flesta av dem kan beskrivas med ordet lagom.

Pälsvård

Hos den vuxna hunden består pälsen av täckhår och underull. I samband med att vuxenpälsen börjar växa ut blir regelbunden pälsvård ett måste. Alla pälsrika raser fordrar extra arbete och denna ras är inget undantag. Därför är det viktigt att man redan från början vänjer hunden vid att bli badad, borstad och fönad.

Övrigt

Tibetansk terrier tillhör rasklubben, TTS, Tibetanska Terriersällskapet, samt specialklubben, SvKTR, Svensk Specialklubb för Tibetanska Raser.

Källor: SKK

Tibetanska terriersällskapet