Annons:
Etikettbeteende-och-mentalitet
Läst 2304 ggr
JonnaCecilia
2015-09-29 17:40

Rädda hundar

Hej! Sen jag blev med liten hund har jag mer och mer märkt att många jag möter med små hundar har hundar som är väldigt skygga eller rädda och oftast säger ägarna att hunden blivit attackerad av en större hund och därför är rädd för andra hundar. För det första så är för mig "attack" ett starkt ord. Under mina 20 år som hundägare i den här staden så har mina hundar blivit attackerade två gånger. Min lab blev som valp attackerad av en tax och det, i kombination med en aggressiv granntax, gjorde att hon var misstänksam mot taxar hela livet. Inte alla små hundar utan bara taxar. Då blev hon också aggressivt attackerad och hårt biten men som tur var slapp vi uppsöka veterinär. Den andra attacken hände tio år senare mot min newfoundland som då var ca ett år. Hunden som attackerade var en husky/schäfermix av något slag som ägdes av en missbrukare. Det var tydligt att problemet låg hos ägaren och vår hund hade aldrig några problem med andra, även om den hunden slängde honom till marken och bet efter honom tills vi lyckades sära dem. (Vi= jag och min syster, båda tonåringar, medan ägaren till den andra hunden istället slog min syster till marken. Obehagligt som f-n.) Däremellan har det såklart kommit upp lösa hundar i olika sinnesstämningar mot oss, men inga aggressiva attacker. Lekfulla hundar med för mycket energi och för lite vett har förvisso lekt för hårdhänt och liknande men det har alltid gått relativt lätt att lösa och vid nästa hundmöte har hundarna agerat utefter den andra hundens beteende. Jag undrar om folk har svårt att se skillnad på en lekfull hund och en aggressiv hund, eller använder ordet attack i en vidare betydelse än jag? En av dem vars hundar hade blivit "attackerad" av en annan hund varnade också för "alla lösspringande kamphundar" i området, något jag inte alls märkt av. En av mina grannar, som är väldigt skvallrig av sig, passar ofta sin dotters hund och går ut med den, men hon har aldrig sagt något om lösa kamphundar, vilket hon garanterat hade gjort om hon så mycket som hört en viskning om det! Eller läst på nån facebookgrupp för området tom… Hon vet ALLT som pågår häromkring ;) Min poäng här är dels, är det så vanligt att hundar blir traumatiskt attackerade? Kan förstå att det är lättare för en liten hund att bli påhoppad än en större, eftersom att den aggressiva hunden kanske inte vågar hoppa på en större hund, men samtidigt lever hundar i nuet. De blir sällan så rädda att de sen drar alla andra hundar över en kam, snarare skulle jag tro att ägaren överför sin nervositet på hunden. Skulle min hund bli attackerad hade jag nog försökt socialisera henne ännu mer än vad jag gör nu, för att verkligen visa henne att de flesta hundar är snälla, så hon inte får problem med hundmöten, kurser, etc. Hur tänker ni kring det här? Har ni en hund som blivit traumatiserad? Kan verkligen 95% av alla småhundar i ett område ha fått så dåliga erfarenheter? Förlåt för rörigt inlägg, hoppas ni ser vart jag vill komma, fråga annars! :)

Annons:
LinaLj
2015-09-29 17:59
#1

Min förra hund (Cairn Terrier) blev attackerad av en stor hund när vi gick en lydnadskurs. Hon var nog runt ett och ett halvt år vid tillfället. Hon och de andra hundarna låg plats på rad då en stor, lurvig hund kom springande (den var inte med på kursen) och sprang fram till min hund som låg ytterst och bet henne över bakdelen. Det var riktigt otäckt då jag var 10 meter bort och det tog tid innan jag och kursledaren hann fram och kunde sära på dem. Min hund fick en ordentlig bettskada och vi fick åka in akut till veterinären. Den andra hundens ägare kom först när det mesta var överstökat. Han sa att hunden hade stuckit ifrån honom när de gick i en skogsdunge som låg bredvid träningshagen.

Min hund var lite morrig och nervös mot stora hundan i början. Men det tog kanske ett halvår så var det borta. Förutom mot två briard hundar som bodde ett par hus längre bort. Hon gillade dem inte alls, jag vet inte om jag sände ut signaler till henne eller hur det var. Men andra stora lurviga hundar gick hur bra som helst. En gång när briard hundarna var ute med tonårssonen i hushållet så ville de fram och hälsa på min hund. Jag bad honom att hålla dem på avstånd eftersom min hund var osäker. Men han tyckte att en så liten hund kunde ju inte göra så mycket mot hans två jättar. Så innan jag hann ta bort min hund så kom hans hundar rusande. Min hund högg tag i den ena hundens skägg och började rycka och dra (i sann terrier anda). Båda de stora hundarna pep och gnydde och killen blev riktigt rädd ett tag innan jag fick min hund att släppa. Nu hade vi båda tur och hon fick bara tag i päls så det blev inga större skador.

Men visst kan det lämna men i hundar om de blir attackerade men jag tror också att det är något man kan arbeta bort. Det är ju samma sak med människor, vi kan råka ut för något hemskt och när vi sedan befinner oss i liknande situationer så blir vi oroliga och osäkra, men om vi fortsätter att utsätta oss för de situationerna och det går bra gång på gång så minskar rädslan. Men hade man sagt att nej det är jag rädd för så det ska jag inte göra så fortsätter man ju vara rädd.

Em_
2015-09-29 18:00
#2

Jag har blivit traumatiserad av lösa hundar, tror jag överför det i viss mån. Däremot tror jag mina hundar känner igen hundar vi ser regelbundet, de kan systematiskt skita i en golden men morra åt en annan (det jobbar vi självklart på). 

Varnad för kamphundar har jag också blivit. De springer lösa överallt (jag ser en som lunkar i flexi en gång i månaden). Ägarna fångar in katter och tränar på (läs: det försvinner utekatter i ett tättrafikerat område). Det ska finnas en liten som är heeelt galen (läs: en unghund betedde sig som en unghund under en period). Och det var faktiskt en som blev biten för ett tag sen (om det var fem eller tio år sedan är däremot osäkert).


FjantYoda
2015-09-30 01:22
#3

Min äldsta blev inte attackerad i den bemärkelsen men översprungen av en Rottweiler flertalet gånger (själv väger han nu i vuxen ålder 4,8 kg) och hade en lång tid väldigt svårt för alla hundar som kunde liknas vid det utseendet, ofta mörka hundar med breda ansikten. 

Han blev så rädd speciellt sista gångerna så han försökte fly men satt ju i koppel eftersom vi bara skulle gå till bilen och skrek i ren panik. 

Däremot så tror jag att stor del av Yodas problem med hundmöten är jag som förväntar mig att han ska bete sig illa och då spänner mig och kortar kopplet och att jag borde tagit tag i att verkligen träna på det + att han är en rätt känslig och lättstressad hund.

Aros problem är bara att han lärt sig av Yoda att man ska skälla -.-

https://www.instagram.com/aros_yoda/

JonnaCecilia
2015-09-30 13:18
#4

Tack för era svar. Visst kan lösa hundar vara obehagliga, och vissa är aggressiva. Men frekvensen och andelen hundar som sen är rädda för alla hundar, inklusive min trekilos valp, är förvånansvärt stor. Dessutom bör jag i ett område med dåligt rykte, men jag har inte upplevt alla hemskheter som sägs hända här, och inte någon av alla de jag känner och har känt som bott här genom åren, och det känns märkligt. När jag var liten bodde en man här som alltid hade sin dobermann lös, den var världens snällaste men det är ju klart skrämmande för många. Det var dock innan folk började snacka så mycket om "kamphundar" så han fick nog inte mer än lite sura blickar och kommentarer.

Cahira
2015-10-15 06:02
#5

Mycket ligger i hur hunden återhämtar sig efter något som händer och avel kan påverka mycket i just detta. Här borta är det otroligt många som avlar på utseende på småhundar istället för mentalitet och då är nerverna mer utanpå och händelser hänger kvar längre. Sedan så kan det ju också vara ägaren som blir nervös och det smittar av sig.

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Upp till toppen
Annons: